Välkommen

Du befinner dig på Tommy Persson's Hemsida
  www.tommystexter.se och jag hoppas du får en
  angenäm och intressant läsning

© Gäller för alla texter.

Sök på hemsidan:

 

KONTAKT/SYNPUNKTER  HEM   KÅSERIER  OM TOMMY   PERSONLIGT   JAKT/FISKE

 

 

Välkommen

Du befinner dig på Tommy Persson's Hemsida www.tommystexter.se och jag hoppas du får en angenäm och intressant läsning

© Gäller för alla texter.

Sök på hemsidan:

 

 

  

 

Välkommen

Du befinner dig på Tommy Persson's Hemsida www.tommystexter.se och jag hoppas du får en angenäm och intressant läsning

© Gäller för alla texter.

Sök på hemsidan:

 

 

  

Bröderna Bygelsson (fiktiv)

Det hade nu gått ett år sedan bröderna (Per och Bror  Bygelsson) hade nått ett samförstånd med Kyrkan angående Peder Bygels kvarlåtenskap. Man kan inte med bästa vilja i världen säga att denna tid hade förlöpt utan incidenter. Som vanlig när det kommer till konflikt finns det två mynt på samma sida som Per Bygelsson envist tolkade det. Varje gång han sa det spottade han en snusklatt varhelst han stod om än inomdörrs. Han hade dock blivit påtvingad att leta upp ett kärl med lagom öppning så att klatten icke hamnade på golvet utan i därför i avsett kärl. Om så inte skedde skulle matmor (brödernas mor) skrubba golvet med Pers skägg och han visste att matmor inte for ut med överdrifter om slika ting. Han gjorde sig sålunda omsorg om att pricka rätt för såväl sin egen som för husfridens skull.



Brödernas ordförråd var milt sagt fattigt och ingen av dem hade någon utbildning. Att sitta och gnida på en stol och hålla reda på vilken sida man var på var inget som lockade bröderna. Per hade dock sällan missat Söndagsskolan som barn för där gick Stina-Lisa. En lite överviktig tjej med uppnäsa men i övrigt med ett fryntligt och glatt utseende. Bror hade i pur oförstånd sagt något nedsättande om Stina-Lisa och det renderade omgående ett utfall från Per och Bror fick lång tid därefter gå med ett blålilla öga som med tiden fick en gulaktigare ton. Det skall sägas att Bror inte tog upp flickebarnets utseende eller annat som hade med henna att göra i resten av sitt liv.

 

Just för tillfället var där mycket rabalder i huset rörande katten. Den var både omtyckt och hatad så katten visste snart inte vilket ben den skulle stå på. Per Bygelsson hade aldrig glömt när katten hade vält ut gräddkannan på köksbordet. Då hade han tagit på sig sin värsta basröst och skrikit ”Djävla kattaskrälle. Kom ut ur huset omgåendes annars kapar jag svansen på dig” samtidigt som han hotfullt for fram emot katten. Katten som var en Norsk Skogskatt var stor som en bättre hundvalp och när den burrade upp sig så den blev ännu större. Samtidigt som den skrikit ett gällt  ”Mjauuuu” hade den gjort ett utfall med högertassen. Per Bygelsson hade respekt för kattakräket efter tidigare incidenter så istället för att gå i handgemen hade han harklande dragit till sig så mycket snott och saliv han kunde och spottade skickligt katten mitt i nyllet. Det var ställt utom all tvivel att de inte hade någon god relation! Det var naturligtvis så att katten var en nagel i ögat på Per Bygelsson och det var inte enbart kattens fel eller ens Per Bygelsson’s. Det var nämligen så att Per Bygelsson hade haft en norsk Jente boendes och hade varit nära att trolova sig med henne. ”Vilken salig lycka att hon for tillbaka till det gudsförgätne lusekofte lannet så jag fick ro i mitt sinn” tyckte Per.  Jenten var 10 år äldre än  Per och såg inte ut som än skönhet precis. Hon älskade katten och krävde ett sammanboende med djuret om hon skulle flytta till gården. Det visade sig snart att katten var mer älskad än Per Bygelsson och Jenten lät den göra i princip vad den ville. Den fick t.ex. fick ligga i bingen med henne och det var mer än vad PerBygelsson fick trots att han hade gormat, gnällt och bett för en kort herdestund. Jenten hade lämnat gården för gott bara ett par veckor tidigare och Per Bygelsson var understundom lättretlig.

 

Denna dag skulle man in till ortens jaktklubb och träffa Snorbromsen. Det namnet hade han fått av Bröderna då han odlade en liten löjlig (i brödernas ögon) mustasch som han jämt gick o tvinnade på.

De retade sig på honom till den milda grad att de funderade på att hälla koskit eller tapetklister i hans Jakthorn. Snorbromsen envisades med att blåsa i Jakthornet vid start respektive avslut på jakterna. Det lät som om en av tackorna hade fått musen i bekläm som Per Bygelsson uttryckte det. Brodern hans hette Bror och var dåligt talandes då han stundtals stammade. Bara mycket sällan sa han en mening som var till att förstå. En konversation med Bror krävde följaktligen massvis med tålamod samt viss förmåga och fantasi för att gissa sig till vad hans halvhuggna meningar skulle leda fram till. Brors omdöme om Snorbromsen låg fast ”Djävla  typograf”sa han oftas. Per Bygelsson var inte sen att irriterat och vanemässigt korrigera Bror ”For hilvite, jag har ju sagt hur många gånger som helst att det heter psykopat” ”Att kalla honom typograf är att höja honom till skyarna.” Denna konflikt hade sin upprinnelse från den gång Snorbromsen hade låst in Bror Bygelsson i grisagömslet vid en vildsvinsjakt. När Snorbromsen såg ner på en speciell person då gjorde han livet surt för den stackaren. Bror Bygelsson var ett tacksamt objekt då han stammade när han blev upprörd. Så i detta fallet var det Bror Bygelssons tur att råka ut för Snorbromsens elakheter. Sen omsider blev han utsläppt och då var han inte glad precis. Snorbromsen hade åkt hem när bröderna Bygelsson kom tillbaka till jaktstugan och Bror Bygelsson skakade av raseri. ”Djä… djä… djä…” Per Bygelsson försökte att hjälpa sin broder på traven och hade föreslogit ”Djävla typograf?” så han måtte ta sig ur stackato rablandet.  ”Djä… djä… djävla fårafitta” kom det så med ett raseri från Per Bygelsson att Snorbromsen skulle skatta sig lycklig att han ej var kvar. Per Bygelsson hade sett överraskat på sin bror och fryntligt konstaterat ” Det var som fan Bror.  Du har drastiskt utökat ditt ordförråd med minst 50%”.

 

Matmor var ständigt och jämnt efter dem med allehanda göromål men de hade en fristad nere vid ån. Där drog de sig tillbaka för att berätta om gamla tider och snyfta lite över forna kamraters hädanfärd. Vid det tillfället föll det sig naturligt att de båda bröderna tog sig en liten sup för att hedra dessa goda och högt aktade medborgare. Emellertid föll det inte sig bättre än att det vid ett tillfälle var två stycken som båda hastigt blev påkallade av vår Herre. Vad vore mer naturligt och respektfullt än att ta en sup för var och en av olycksbröderna?

Styrkta av den extra supen kom plötslig ett förslag fram som de sådär i efterhand icke kunnat härleda. Förslaget var emellertid lagt till på bords: Eftersom Erik den halte (deras granne) varit allvarligt sjuk en tid var det väl inte helt fel att förskottera en hyllning till denne präktige granne och livskamrat? Bröderna blev så rörda vid tanken att de pressade fram varsin tår varefter de omgående trakterade en ny sup. Per Bygelsson kunde inte häva som sin bror Bror Bygelsson kunde utan började påtaglit att sluddra och komma i tungomål. Så kom det sig att de båda bröderna sluddrande diskuterade igenom alla goda vänner och rekorderliga grannar som  var på väg till saligheten. Under stort jämmer och gråt hyllades dessa goda människor med en sup.

Per Bygelsson kunde  inte häva som sin bror Bror utan hade börjat sluddra och komma i tungomål. Efter att ha letat runt på gården fann matmor bröderna stupfulla och raglande vid åkanten.De tvättade fötterna inför ett hastigt påkommit kyrkobesök som var tänkt som en eftergift till Matmor.  Syftet skulle var att hon måtte lindra de straff  som de utan tvivelsmål visste  skulle komma . Matmor var inte god att tas med efter det gillet.

 fortsättning följer...

Senast uppdaterad 2016-02-07

Senast uppdaterad 2016-02-07

Senast uppdaterad 2016-02-07