Gästskribent

​

Jag vill gärna presentera Conny Örnberg för er. Conny som är 62 år gammal har skrivit över 200 st texter samt spelat in en CD-skiva med ett tiotal låtar på. Hans texter är ibland en lek med ord men oftast är de fyllda med glädje eller sorg utryckt på ett sätt som berör de flesta. Conny har sedan 20 år tillbaka en besvärlig form för Parkinson och har genomgått en DBS operation (typ av ingrepp i hjärnan).

​

Det finns anledning till återbesök då jag för in Connys texter kontinuerligt från toppen! Samtliga texter under Gästskribent är skrivna av Conny och intresset för hans texter har visat sig vara stort.

​

​

​

Från skog till hav

​

​Från skog till hav
Vi är ett folk som vemodet bär
som känslorna söker djupt inom oss.
Där skogen och havet är våran sfär
som alltid funnits där förståss.

I skogen ser vi granen stå tät
den sätter vår fantasi på spel.
Och tallen den böjer sig som den grät
ibland bara majestätiskt stel.

SKOG SKOG SKOG SKOG
MOSSGRÖN TROLSKT SKÖN SKOG.

Vi är ett folk som söker en frid
en plats där vi kan känna frihet och ro.
Där skogarnas sus av nåt annat tar vid
Ja där man kanske nån gång får bo.

Vid havet där måsarnas skri hörs alltmer
där vindarna härskar från ost och från väst.
Ja allting är öppet och ljuset du ser
det överträffar allt som du läst.

HAV HAV HAV HAV
AZURBLÅTT STORMGRÅTT HAV

​

Låt sorgfloret falla.

Låt sorgfloret falla.

Det kommer en sång djupt från mitt bröst
som jag vill ge alla sjuka till tröst.
Det brinner en eld i hela min kropp
på den kan jag nog inte få stopp.
En smärta vi känner du liksom jag
som tär oss precis vareviga dag.
Men även för oss kan stunden va´ god
för känner man styrka då känner man mod.

Ta vara på livet syster och bror, till marken skall falla ditt sorgeflor.

Är du en av många som tyst tittar på
som ej längre ut i livet vill gå.
Ge livet en chans ännu en gång
Ja lyssna på mig i denna min sång.
Du får aldrig nånsin ge opp
då har du sprungit ditt sista lopp.
Framåt och uppåt det är din väg
följ den min vän med modiga steg.

Ta vara på livet syster och bror, till marken skall falla ditt sorgeflor.

Du har det värst av oss allihop
du upphäver alltid krävande rop.
Jag kan nog säga med stor säkerhet
det leder nog endast till bitterhet.
För att som människa kunna bli hel
så tänker ju många av oss helt fel.
För aldrig nånsin har något gott
Kommit om endast bitterhet rått.


Ta vara på livet syster och bror, till marken skall falla ditt sorgeflor.

Rakt ut i livet......

​

RAKT UT I LIVET VI SKULLE NU GÅ
TRODDE VI VISSTE, ALLT VI FÖRSTÅ.
VI HADE VÅR BARNDOM LÄMNAT BAKOM OSS
OCH LIVET SÅG UT SOM EN VÄG UTAN SLUT.
VI HADE FYLLT TJUGO OCH NYSS KASTAT LOSS
VILLE SE VÄRLDEN OCH KOMMA OSS UT.

FAMILJEN SOM VÄXTE OCH BARNEN VAR SMÅ
DOM MÅSTE JU KÄRLEK I FÖRSTA HAND FÅ.
VID FYLLDA TRETTI MED STYRKA OCH MOD
UTHÅLLIGHET OCH ORK SOM EN HÄST.
BARN OCH EN FRU OCH HÄLSAN VAR GOD
PÅ NÅGOT VIS DÅ TRIVDES JAG BÄST.

KAMPEN FÖR BRÖDFÖDAN GÄLLDE JU DÅ
FÖR BARNENS BÄSTA ALLT DU FÖRMÅ.
ÅR LÄGGS TILL ÅR OCH FYRTI VI BLI
DU BÖRJAR FRÅN VÄGGRUSET NU TITTA OPP.
DOM BÄSTA AV ÅREN NU ÄR FÖRBI
ÅTMINSTONE NÄR DET GÄLLER DIN KROPP.

BÖRJAR BLI SLITEN PÅ HUVET BLI GRÅ
NÅGRA BRA ÅR TILL DET HOPPAS JAG PÅ.
VID FEMTI ÄR MÅNGA TANKAR NU KOMNA
OM DÖDEN OCH LIVET OCH HUR DET BLIR SEN´
NÄR JAG I FRAMTIDEN KOMMER ATT SOMNA
MINNS MINA ORD NÄR DE KOMMER IGEN.

​

​

​

Vem har bestämt???

Vem har bestämt att vissa skall ha svårt,
och andra skall få leva livet hårt.
Vem har bestämt att vissa skall gå bort,
och leva livet alldeles för kort.
Att inte leva fullt att inte leva allt,
det kan för många va´ som sår och salt.
Att inte leva bra att inte leva ut,
det kan för många va´ att allt  är slut.
 
Man önskar att man hade nån´ kontakt,
att man kunde skriva ett kontrakt.
Mot ondskan och dess grymma makt,
för att få känna hela livets prakt.
Men jag tror att det är bättre som det är,
att känna att det är nånting som tär.
Du faktiskt något lär av dina besvär
att skatta livet både nu och här.
 
Vem har bestämt att du ska lida pin,
och ej få dricka något ädelt vin?
Vem har bestämt att med förvriden min,
du får den bittra kalken med ett grin?
Att vara speciell att inte hänga med,
Det kan för många va´ ett svårt besked.
Att vara nånting fel där mycket är på sned,
det kan för många va´ gardinen ned.
 
Under många långa tusen år,
har vi slitit oss i vårat hår.
För att vi ej ödets nyck förstår,
och att vi ej denna sanning får.
Då har jag tänkt som så nån´ jävlig stund nångång,
att plågas är ej alltid till förfång.
Då har jag tänkt som så när plågan blir för lång
att plågas kan ju vändas till en sång.
 

När tårarna tar slut

​

Jag vill till er alla säga:
För sorg kan ingen väja.
Sorgen måste ut,
tills tårarna tar slut.

Finns inga genvägar att gå
det måse vi förstå.
Sedan, när sorgen ej är stark
kan vi landa på fast mark

​

​

När sommaren prunkade som mest

​

Min far finns kvar i minnet
han dog när sommaren prunkade som mest.
Han brändes i augusti
han blev nu en förkolnad rest.

Det är svårt att fatta
att upphovet till mig.
Gått upp i rök och aska
och ej längre kan tilltala dig.

Hans liv förändrades en dag i juni -03
en stroke tog hans tal.
De sista tre åren var en plåga
dom fick han tillbringa i en sjukhemssal.

En plåga kan kännas lång
så fruktansvärt destruktiv.
Så lättar plötsligt plågan
och döden stormar in med jättekliv.

Döden är livsviktig för alla
och alla skall vi genomgå döden.
Men visst bir det tomt när någon dö
vi som lever får minnas dessa öden

​

​

Sorg

​

Om du inget nu kan greppa
du har inget du kan se.
Allt du gör är bara deppa
inget är nu nån ide.

Folk som nyss var friska
har nu tynat bort.
Cancern tog dem hörs nån viska
livet deras blev för kort.

Ibland det blir för svårt
när man mista kära nära.
Livet känns så hårt
när man sorgen nu skall bära.

STYRKA

​

Var sökte jag min styrka,
det var inte i nån´ kyrka.
Det kanske passar andra
att Herrens vägar vandra.

Det var hos människor
som på skrattet tror.
Som ser glädjen i det lilla
ja, som skämtet gilla.

När du skrattet får tillbaka,
kan du sorger av dig skaka.
När du på livet börjar tro,
när optimismen börjar gro.

Du ser hoppet börjar spira,
och får drömmar svaga , skira.
Då kan du börja hoppas,
att idéer, tankar knoppas.

​

​

ÖDETS MAKT (är ditt öde bestämt ?)

Undrar om det alltid är så, att ödet oss får fatt.
Alltid följer oss igenom, mången dag och natt.
Ser nu till alla bitar lägges på sin plats.
Undrar om allt är lagt , från vår första start.
Allt som gives oss är redan, bestämt och klart.
Du behöver inte kämpa, inte ta någon sats.

Eller är det sånt´ som kallas ödets ironi.
Kanske det vi även kallar livets lotteri.
Du har turen på din sida, drar en vinnarlott.
Eller tillhör du dem som, inte har nån´ tur.
En som nu får känna på, en riktigt hårdhänt kur.
När du tar en lott ur livets jättestora pott.

Jag tror ju att vi, all vår mänsklighet.
Måste ta fram all vår kraft, våran möjlighet.
För att skapa värdighet och en mänsklig jord.
Tror ej på nåt´ högre väsen, på nån´ världslig pakt.
Som befinner sig däruppe och utövar makt.
Det är bara så att vissa, ej får fönsterbord.

Ja man tänker och begrundar
när man alla hinder rundar.
Vad har vi för någon del

i det vi kallar livets spel

​

​

Pingst (kärlekens tid)

​

Visst är det vackert med brytningstid
en tid då allting tar ny fart.
Då nya betingelser än en gång tar vid
en början till en ny start.
En stund då det nya tar plats
det som vi kallar det skira.
En sista gång som våren tar sats
så allt som växer får spira.
Det handlar om pingst, förhoppningarnas tid
Då när kärlek och grönska tar vid.

Kajan Maja (en skadad fågel)

​

Hon kom till vår tomt för att dö
på något sätt säga adjö.
Vi kallade henne för Maja
en sliten och svart liten kaja.

En avbruten vinge hon släpade på
kunde knappt till att gå.
Hon hade mist sin flygarförmåga
det kunde man se utan att fråga.

Hon gick upp på vår altan
med att gå var hon ej så van.
Hon höll sig till en högre sfär
där två fågelvingar bär.

Men Maja tappade sin vinge,
och om jag bara finge,
ge henne vingen åter
ty alla nu gråter.

Det sköna (det vi tycker om)

När vi tar fram det vackra
det sköna och det fina.
Vi struntar i det fula
som bara mot oss grina.

När vi tar fram det vackra
som våra sinnen smeka.
Vi skrattar och vi njuter
får känna allt det veka.

När vi tar fram det vackra
som finns hos alla oss,
och även hos de onda,
som små, små stjärnebloss.

Då när vi tar fram det vackra
då släpper någonting .
Ditt väsen andas lugn
Ett skimmer runtomkring.

Du har dina drömmar (drömmars betydelse)

​

DU HAR DINA DRÖMMAR NÅT´ SOM DU VILL
EN ÖNSKAN OM ANNAT I HUVUDET BOR.
DU HAR DINA MÅL SOM DU VILL KOMMA TILL.
OCH TANKARNA LIGGER SÅ STILLA OCH GROR.
DET KAN VARA DRÖMMAR STORA SOM TRÄD
MÄKTIGA STOLTA SOM TALLAR PÅ MO.
DET KAN VARA DRÖMMAR SOM ÅKRARNAS SÄD
SOM SLAGREGNET NU HAR SLAGIT TILL RO.

DU MÄNNISKA, MÄNNISKA LÄNGTAR SÅ HETT
PÅ DRÖMMARNA DINA DU BLIR ALDRIG MÄTT
DU MÄNNISKA, MÄNNISKA LÄNGTAR SÅ HETT
PÅ DRÖMMARNA DINA DU BLIR ALDRIG MÄTT

I TANKAR OCH DRÖMMAR VI FLYGER LÅNGT BORT
TILL PLATSER VI ALDRIG NÅNSIN BETRÄTT.
OCH ÄVEN OM RESAN BLIR LÅNG ELLER KORT
SÅ GÅR ALLT SÅ ENKELT SÅ LEKANDE LÄTT.
VI SVÄVAR IVÄG PÅ VÅR HISNANDE FÄRD
SOM GÅR PÅ ETT KORT LITET ÖGONBLICK.
SEDAN SÅ ÄR VI I DRÖMMARNAS VÄRLD
VI SYNS SOM EN STJÄRNA EN LYSANDE PRICK.
.
VAD VORE VÅRT LIV UTAN DRÖMMAR OCH MÅL
DÄR BÅGEN EJ SPÄNNES HÅRT NÅGON GÅNG.
VI SATSAR OCH GER, GER ALLT VAD VI TÅL
DRÖMMEN BLIR SANN EFTER LÄNGTAN SÅ LÅNG
ÅRSRINGAR VÄXER JU TILL ÅR FÖR ÅR
TRÄDEN BLIR GAMLA SOM DRÖMMARNA BLI.
I STUBBARNA FINNER VI SEKLERNAS SPÅR
OM TIDER SOM VARIT OCH NU GÅTT FÖRBI.

TROTS ATT NU DRÖMMAR KAN VISSNA OCH DÖ
FÖRSVINNA OCH BARA GÅ UPP I NÅN ` RÖK.
SÅ SÄGER VI ALDRIG TILL DRÖMMAR ADJÖ
DRÖMMER IGEN OCH GÖR NYA FÖRSÖK.
VISST ÄR DET VÄL SÅ ATT VI ALLTID VILL HA
NÅGOT SOM DRIVER OSS FRAMÅT VAR DA´.
VISST ÄR DET VÄL SÅ ATT VI ALLTID VILL HA
NÅGOT SOM DRIVER OSS FRAMÅT VAR DA´.

När hela livet låg öppet (sjukdom)

​

När de hårda åren var över
vi skulle önska i Lyckans brunn.
När vi inte längre behöver
mätta så mångas mun.

När oron ej gnager så hårt
för våran överlevnad.
När det ej känns så svårt
att unna sig extra trevnad.

När barnen lever sitt egna liv.
ny generation tar form.
När barnbarnens glada kiv
tar huset med storm.

När vi på vår levnads höst
skall njuta arbetets frukt.
Ha varandra till tröst,
drömma om Söderhavsbukt.

Då blir kampen än värre
mycket värre än den gamla.
Ljuspunkterna blir färre
när jag mot sjukdom mig samla

Vår hund är död (en kär vän är borta)

​

Vår hund har gått hädan
hon fick en tumör.
Fast vi visste ju redan
av sådant man dör.
 
Hennes öron var mjuka
och ögonen snälla.
Maten hon sluka
och aldrig hon skälla.
 
Vännen som aldrig svek
hon var trogen som få.
Intresserad av lek
promenader hon gå,
 
Golden retriever
och namnet var Snuffa.
Om man rasen beskriver
var hon ej bland de tuffa.
 
Hej då vår älskade hund
oh, vad vi lider.
Vila, ta dig en blund
sov, i eviga tider.

GNÄLLSVERIGE

​

Det gnälls och det ges hals
från gnällspikar och suransikten.
Från käringar som är motvalls
som gnäller över gikten.
 
Man suckar och man stönar
går kring och hänger läpp.
Man säger: "Inget längre lönar."
"Jag tror jag blivit knäpp."
 
Skulle någon ha gjort fel
då sätter drevet fart.
"Regler måste finnas i ett spel,
det är helt klart."
 
Ja tjurskallarna dom frodas
från norr och ner till söder.
Ökat antal kan förmodas,
det är det antagande jag stöder.
 
Tiden är totalt ur led,
säg den jävlighet som inte finns.
När surnissarna på front så bred
alla oförrätter minns.
 

​

Min älskade vän

​

Min älskade vän min längtan är stor.
Kom snart igen kom dit du bor.
Jag längtar till dig, jag längtar till dig.
Kom nu till mig, kom nu till mig.

När du lämnade allt då blev det så kallt.
Till skogen du for, du var utan skor.
Vad gjorde du där, en kärleksaffär?
Allt jag har kvar, det halsband du bar.

Nu undrar ju jag vareviga dag.
Om felet var ditt eller var mitt.
Du bara försvann, du var ju så grann.
Du var ju så dum, jag blev ju helt stum.

Vad är det jag ser, någon som ler.
Emot mig du går i smutsiga spår.
Oj vad du skräms, nu tror jag skäms.
Min hund och min vän, du kom ju igen.

Tala är silver....

​

Tala är silver och tiga är guld,
undrar om det handlar om stöld.
Gräva en grop och själv falla i,
det är ju närmast en stor tragedi.
Hellre en fågel i skogen ibland,
än att sitta i någons hand.
Att skilja agnar från vetet går bra,
men vem skall sedan agnarna ta.

Att fall går före högmod är sant,
men säg det åt en lårbruten tant.
Bättre fly än att illa fäkta,
dom som fick kämpa fick skallarna spräckta.
Gapa för mycket och stycket du tappa,
men ändå dom rika på magen sig klappa.
Med bara en svala sommarregn skvala,
men svenska somrar är ju mest svala.

Vad är ordspråk för nånting,
som av många sprids omkring?
Är dom vettiga att ha,
säger dom oss något bra?

Accepterandets svåra konst (om acceptans)

​

Att ödet negligera
att icke acceptera.
Att teoretisera
att gärna dementera.

Det är ett mänskligt drag
att söka efter gammalt jag.
Att någon enda dag
ej känna sig så svag.

För att sanningen få ernå
måste du förstå.
Att nu är nu och då är då
Vad du än vill föreslå.

Att förlika sig med det som gäller
till kravet som ditt liv nu ställer.
Sluta vara en som gnäller
över livets bagateller.

Om nya spår dig aktivera,
och pånyttfödd du avancera,
och du kan även få briljera:
då kallar jag det acceptera

Fisken på sin krok (​hur jag upplever min sjukdom)

​

Ja jag sprattlar mot som en fisk på krok.
Drar mig fram så tungt som ett tuff-tufflok.
Är ett darrigt löv ja som aspens blad.
Stel som hässjestör på en lång, lång rad.
 
Nånting felar när jag spelar livets melodi.
Det är som att något gröper ur min energi.
 
Som en vilsen bil som nu kör fel fil.
Ja som bågskytten som har mist sin pil.
Är i okänt land står på ödslig strand.
Ni som hör mig nu ta emot min hand.
 
Nånting felar när jag spelar livets melodi.
Det är som att något gröper ur min energi.
 
Som en eka i hög och kraftig sjö.
På en tom perrong du har sagt adjö.
Är en trasig länk, dålig komponent.
Något som är fel, nå´t i hjärnan hänt.
 
Nånting felar när jag spelar livets melodi.
Det är som att något gröper ur min energi.

Tystnadens soldater (om sjukdom och plåga)

Ser du mig, hör du mig, här så är ju jag.
En av dessa många som kämpar varje dag.
Vi som slåss,  står emot, i vårt största slag.
 
Vi är tystnadens soldater i vår sjukdomsvärld.
Vi är krigarna som inte skjuter med gevär.
Vi är tystnadens soldater utan några svärd.
Vi är krigarna som slåss mot något som tär.
 
Överallt, i varje land, på var plats vi står.
Ja där mänskligheten alltid satt sina spår.
Där finns vi, alla vi, vi som tysta går.
 
Vi är tystnadens soldater i vår sjukdomsvärld.
Vi är krigarna som inte skjuter med gevär.
Vi är tystnadens soldater utan några svärd.
Vi är krigarna som slåss mot något som tär.
 
Vi som göms, vi som glöms, ej vill falla ned.
Som med våra egna liv har kommit på sned.
Alla vi, som har svårt, som vill vara med.
 
Vi är tystnadens soldater i vår sjukdomsvärld.
Vi är krigarna som inte skjuter med gevär.
Vi är tystnadens soldater utan några svärd.
Vi är krigarna som slåss mot något som tär.

 

​

​

Livets villervalla

​

Livets så kallade villervalla
där ödets lotter olika falla.
Där möter vi människoöden
i livet och långt in i döden
och där är det lika för alla.

I livets så kallade villervalla
där spyr ju en del upp sin galla.
Den kommer djupt nerifrån ledan
och vältrar sig ut på oss sedan
och får våra känslor att svalla.

I livets så kallade villervalla
går nu en del och vill bara tralla.
Dom har fått glädjen uti i sin kropp
kan ej på känslor nu sätta stopp
en glädjekick kan man det kalla.

I livets så kallade villervalla
så gäller faktiskt för alla.
Att söka det goda i livet
innan du sedan tar klivet
till Sankte Per som nu kallar.

​

​

Trollvandring

​

Jag tittar över berg och dal
ser granars dolska grönska.
Ser bergås i kontur stå kal
hör lärkas drill om maka önska.

I öster ser jag solens uppgång
den stiger över bondens tak.
Jag hör en älvas vackra sång
så enkel och så rak.

En ton som minner oss om vemod
en nordlig sällsam klang.
Det är en rest, en återstod
av vår naturs arrangemang.

Jag är en vandringsman
en sökare av livets kärna.
Ett troll som mycket kan
och mot det mesta spjärna.

Jag kliver på med stora steg
mot mål som ej nån´ stakar.
Jag röjer upp en väg
så kvistar yr och grenarna de knakar.

Nu jag ser en tjärn så fin
med näckros på dess vattenyta.
Tar ett dopp med trollegrin
försöker nu att flyta.

Går upp ur min naturbassäng
för att skaka av mig vatten.
Tar sen´ en liten sväng
för att tömma hatten.

Jag hör nu hur det porlar
i en bäck nånstans bortöver.
I träden fåglar sorlar
allt detta nu mig söver.

Jag somnar till en stund
vid tjärnens gröna kant.
Vaknar efter liten blund
hör en ton högt i diskant.

Näcken spelar på sin fela
så förföriskt lockande.
På ben av sömnen stela
jag lockas av hans pockande.

Han sitter där så grann
i vattenspelskaskader.
Som alltid likadan
bland vattendroppars myriader.

Med all min kraft
allt motstånd jag kan anslå.
Är jag på vakt
mot näckens lockelsepropå.

Går vidare på mossmjuk stig
där granar växer upp mot skyn.
Jag smyger fram så tyst och vig
i utkanten av själva byn.

Jag vandrar vidare mot nya mål
och visar ej min yviga lekamen.
För människorna dom ej tål
ett troll som inte passar in i ramen.

​

​

Då och nu

Då när jag var ung en gång
ja långt före denna sång.
Någon gång på sextital
då det ej var svårt med val.
Då när allt var svart och vitt
Det som sades obestritt.
Allt var klart som glasets yta
som en fjällbäck som ses flyta.
 
Nu går allt ju mer i grått
allt har flera sidor fått.
När man upp i ålder nått
Och man tror sig mer förstått
Då när jag var ung en gång
ja långt före denna sång.
 
Då när jag var ung en gång
ja långt före denna sång.
Då när möjligheter fanns
Bara dra iväg nånstans.
Åka dit din näsa peka
låta livet bara leka.
När du kände livets safter
i ett ögonblick dess krafter.
 
Då när jag var ung en gång
ja långt före denna sång.
En oändlig framtid låg
där du inte slutet såg
Allt var ej så komplicerat
kanske mera passionerat.
Ont och gott och fel och rätt
gick att finna mera lätt.
 

​

Kärleken är skön (kärlek är alltid kärlek)

​

Alla vill vi kärleken smaka
känna dess sötma uti vår mun.
Ha nån´ som får sängen att knaka
någon att dricka med ur kärlekens brunn.
Gratis får vi ej denna gåva
först skall du spela ditt orraspel.
Du måste heligt din kärlek lova
säga att hon är din juvel.
När du sen´ hamnat på kärlekens krön
då kan man säga att den är skön.

Plågan är över

​

Krisen var nära, så nära
strax innan du drog sista andetaget.
Vi åker bil upp, kasten blir tvära,
känns att detta var sista slaget.

Du ligger i din säng så stilla
i ditt anlete finns ej nån oro.
Plågan är över, inget kan göra dig illa
det är mitt hopp och min tro.

Som en skärva av ditt forna jag
tar jag farväl en sista gång.
Känner mig nu matt och svag
vill ej göra plågan lång.

Det är svårt när någon lämnar oss
bara stilla går ifrån.
Livsandarna kommer ej loss
våra liv dom är ett lån.

Jag kan tänka på det som varit (livsbetraktelse)

​

Jag kan tänka på det som har varit.
Allt jag upplevt och  känt en gång.
Det som nu är långt bort i tiden,
som jag gör till en vacker sång.

Jag kan minnas det som gjort ont.
Det som skurit djupt i min själ.
Sånt som givit mig glädje och lycka.
Allt som fått mig att må väl.

Allt är föränderligt inget består.
Tiden den fortsätter bara och går.

Jag kan tänka att livet känns kort.
Att vår vandring snart har ett slut.
Vad jag gjort och inte har gjort.
Om jag något av livet fått ut.

Jag kan fråga om jag har gjort rätt.
När jag valde den väg som jag gått.
Om det blev som jag önskat en gång.
Att jag lärt mig och något förstått.

​

​

Själen (själens skörhet)

​

Du kan ta mina kläder trots ruskigt väder.
Du kan ta min kropp och jag kan ej sätta stopp.
Du kan ta mitt hus och spränga det till grus.
Men aldrig min själ den går ej att ha ihjäl.

​

Ja själar är så sköra dom får man ej beröra.
För själen är du, igår, imorgon och nu.
Själar finns överallt, i mångtusenfalt.
Kanske kan du höra dom med handen vid ditt öra.

​Du kan ta min kära så jag ej det kan bära.
Du kan ta mina nästa, dom som är mina bästa.
Du kan ta allt jag har, vad tror du finns kvar?
Jo där finns min själ som ingen tar ihjäl.

Dom som lämnat oss är dom stjärnebloss?
Är rymdens svarta hål själens nästa mål?
Kan vi få nå't svar om de döda finnes kvar?
Kanske ett svar från en själ: "Vi mår väl."

​ 
 

​

​

Skratt

​

Kom och låt ditt skratt
i oss nu taga fatt.
Sänd en skrattsignal
allt i original.
 
Går det i staccato
eller moderato?
Kanske något gutturalt
eller kommer det nasalt?
 
Klingar det med ljuva toner
hörs det som detonationer?
Låter som när svanfar fräser
eller som när ormen väser?
 
Skratt är individuellt
Ibland ett elakt - mest ett snällt.
Skratt kan vara sensuella
knastertorra och formella.
 
Om ditt skratt är oförställt
något äkta ej beställt.
Glömmer du allt trist, besvärligt,
livet känns nu mera härligt.

​

​

Vilken härlig dag

​

Ååh vilken härlig dag!

Åhh vilken underbar morgon

åhh vilken underbar dag.

Åhh vad det pirrar i mig

åhh är i gammalt gott slag.

Tänk att få känna att allting känns rätt

allting det flyter det känns ju så lätt.

när dagen nu kommit och jag lämnat natten.

Orden dom kommer som porlande vatten

Tänk att få känna att livet mig smeker

att orden dom för mig viskar och leker

​

Tankarna flyger så lätt som ett dun

orden dom landar som små lätta fjun

Tänk att få vara där livet just brusar

höra när träden och skogarna susar.

Känna när årstider kommer och går

björken den släpper sin sav som en tår.

​

Tänk att få känna att livet känns gott

ännu en god dag har du nu fått.

Ta den tillvara och minns den nu klart

för dåliga dagar kan komma snart.

Tänk att få bli av livet berusad

allt det omkring dig gör dig förtjusad.

​

Det finns inga stopp finns inga hinder

inget dig hindrar inget dig binder.

Tänk att få känna att allting är möjligt

allt kan du göra inget är löjligt.

För kraften du har den släpper du loss

ja alla så har vi den inom oss.

​

​

Fågeln som dog (tystnaden mellan människor)

​

Visst kan väl vemod va´ skönt ibland
för oss som danats vid kust och i skog.
Vi som kommer från tystnadens land
där orden kan liknas vid fågeln som dog.
Fågeln som sökte sin väg genom ljuset
tappade sin riktning och slog in i rutan.
Vi är ett folk som är något fruset
men ej kan vara varandra förutan.

​

​

​

Fina fisken

Ibland så är man torsk på det här med rock,
du hajar vad jag menar när man rocka benar.
Det är ditt eget val äta ål så hal,
Ibland så kan man undra hur det är med flundra.

Alla är ju rädda för en gammelgädda,
sej nu ej emot mig det passar sej nu ej.
Att fånga jättelax det handlar ju om flax,
hoppas jag ej stör jag är på gott humör.

Vill du vara frisk ät då mera fisk
slippa benen mé ät då fiskfilé.

Klubba nu en lake med en knölig stake,
rimmar ju som Fröding tar nu upp en röding.
Nubbe med en sill det hör liksom till,
har du fått en brax ner i sjön helt strax.

Nu så vill jag fånga en och annan långa,
hör nu vilket ös en och annan gös.
Vad du än nu vill så blir det ju makrill,
Kolla vilken hulk tror det är en ulk.

Vill du vara frisk ät då mera fisk
slippa benen mé ät då fiskfilé.

​

Negativitetsteorin

​

ALLT ÄR BEDRÖVLIGT SÅ JÄVLA BEDRÖVLIGT
MED VINTER OCH SNÖ, IBLAND ÄR DET TÖ.
NOG KUNDE MAN ÖNSKA NÅT´ MER VÄLBEHÖVLIGT
MED SOMMAR OCH SOL OCH BAD I NÅN´ SJÖ.

SNUVA MOT GRÄSET AV SOL VARM OCH HET
AV MYGGEN BLI BITEN MED ÅREN BLI FET.
FÅ KRÅNGEL MED HJÄRTAT OCH SVÅRLÄKT BRONKIT
HA SMÄRTA I MAGEN OCH TASKIG APTIT.

ALLT ÄR BEDRÖVLIGT SÅ JÄVLA BEDRÖVLIGT
MED FOLK SOM DÖR I MISSHANDELSBROTT.
NOG KUNDE MAN ÖNSKA NÅT´ MER VÄLBEHÖVLIGT
MER GLÄDJE OCH KÄRLEK DOM KUNDE HA FÅTT.

MEN KÄRLEKEN GER OCH KÄRLEKEN TAR
VEM ÄR DIN MOR OCH VEM ÄR DIN FAR?
JO, FAR DIN HAN ÄR EN RIKTIG SUPUT
EN LÖGNARE SOM ÄR STOR I SIN TRUT.

JAG KÄNNER MIG ALLDELES VÄCK
SOM EN GAMMAL OCH SLITEN SÄCK.
ALLTING ÄR BARA SKIT
PÅ JOBBET ÄR DET MEST SLIT.

JAG KÄNNER MIG SOM ETT LIK
SOM EN NEDLAGD OCH GAMMAL FABRIK.
ALLTING ÄR TRÅKIGT OCH TRIST
OCH ALLTID HAR VI I KASSAN BRIST.

JAG KÄNNER MIG SOM ETT TORRT GAMMALT SKINN
NÅT´ HEMSKT SOM KATTEN HAR SLÄPAT IN.
EN SOM HAR HAMNAT PÅ AVSKRÄDESHÖG
DÄRFÖR MAN INTE TILL NÅGONTING DÖG.

IBLAND SÅ MÅSTE MAN FÅ VA´ BEDRÖVLIG
KÄNNA SIG SOM DEN DYNGHÖG MAN ÄR.
FÖR ATT FÅ KÄNNA SIG RIKTIGT BEHÖVLIG
OCH NÅNSTANS FÅ KÄNNA ATT LIVET DET BÄR.

FÅ KÄNNA ATT DET I LIVET FINNS KAST
DET SOM VI OCKSÅ KALLAR KONTRAST.
FÖR LIVET ÄR ALDRIG BESTÄNDIGT OCH KLART
DET UPPTÄCKER DU FAKTISKT GANSKA SÅ SNART.

PIERCINGSONG

​

GENOM STADENS GATOR-----SER MAN ALLA GÅ
ÖVERALLT DOM FINNS-----PÅ BUSSEN DOM KAN STÅ
PÅ BARNAVÅRDSCENTRALEN-----PÅ FÄRJETERMINALEN
I KÖN I MATBUTIKEN------PÅ SVETTISGYMNASTIKEN
 
SJU RINGAR I ETT ÖRA, I NÄSAN DOM SEN´ GÖRA
TVÅ HÅL FÖR ATT SEN´ KÖRA, HÅL PÅ BRÖST SÅ SKÖRA
EN RING UTI SIN TUNGA, PÅ GAMLA OCH SÅ UNGA
OM PIERCING JAG SKALL SJUNGA, SÅ RINGARNA NU GUNGA
 
SOM SMÄRTLÖSA FAKIRER-----SOM PLÅGAR SIG MED NÅLAR
SOM MASKEN PÅ SIN KROK-----RINGLAR RUNT OCH  ÅLAR
SOM JESUS OCH HANS FRÄNDER-----MED SPIK I SINA HÄNDER
METALL PÅ MÅNGEN KROPP----FRÅN FOTEN UPP TILL KNOPP
 
NÄR JAG VAR UNG SÅ LÄT MAN-----HÅRET VÄXA VILT
JÄMFÖRS DÅ OCH NU-----VAR DET GANSKA MILT
ATT KLIPPA HÅRET KORT-----BARA ATT TA BORT
MED RINGARNA TYVÄRR-----SÅ BLIR DET STORA ÄRR
 

​

En fluga kan ju duga

​

En fluga kan ju duga
som rimobjekt rätt ofta
Men myggen de får suga
och känna blodet dofta

Zum Zum det säger myggen
när de tar sats mot ryggen
En myggas sista andetag
kan ändas med ett enda slag

För spindeln är ju många
så oresonligt rädda.
Ja tänk om du nu fånga
hel hop som blivit sedda.

Det kan ju faktiskt räcka
med några som är fräcka.
Med hårigt långa ben
så härligt skön och len.

Ja tänk på det som smått är
där dom är små som plättar.
I getingens och flugans sfär
där vi går runt som jättar.

© Conny Örnberg

​