Introduktion till kåserier!

Jag har alltid tyckt om att skriva och jag upptäckte med tiden att folk var mer intresserade om jag beskrev saker på ett roligt sätt. Jag hade upptäckt det skribenterna kallar för KÅSERI! Hur blir man en hyfsad Kåsör? Jo... för mig var det så att när Vår Herre fördelade en av människans främsta tillgångar; förmågan att uttrycka sig verbalt och då gärna inför en mindre eller större folksamling, så hoppade Han av misstag över mig då det var lite stressigt just då. Jag blev dock lovad kompensation och Vår Herre skrapade därför ihop allt löst som blivit över efter att de skriftlärde fått sitt. Jag erhöll alltså förmågan att utrycka mig hyfsat i skrift men egenskapen var väl blandad huller om buller i en jutesäck.

Det tog många år av rotande i jutesäcken innan jag kunde få ihop något vettigt men när jag beklagade mig påmindes jag om all lärdom jag fått mig till lags under mitt ständiga sökande efter vettiga formuleringar. Jag har idag försonats med Vår Herres misstag och vi står på relativt god fot med varandra.

Ett kåseri är en ”lätt och roande skildring” med verklighetsanknytning. Kåsören ges dock fria händer att ta ut svängarna när han återger sin berättelse. Det roliga ser man ju som regel inte under själva händelsen utan först senare när man sitter och reflekterar över vad som egentligen utspann sig. Det är just förmågan att på ett lättsamt och roande sätt återge händelseförloppet som utmärker en Kåsör. Graden av gillande och betygsättning faller helt på läsaren som ju är expert i sin egen uppfattning om kåsören varit framgångsrik. Kan kåseriet locka fram ett småleende av igenkännande hos läsaren så har skribenten lyckats i sin målsättning d.v.s. att roa och underhålla en liten stund. För att verka trovärdig gäller det att ibland bjuda på sig själv och låta läsaren även få ta del av skribentens mindre smickrande egenskaper. Att göra sig lustig över någon enskild person i ett kåseri känns lite fel för mig.

Om du känner för att börja skriva så gör det. Börja med att sprida dina alster bland vänner, släktingar och övriga närstående individer. Förvänta dig ingen nominering till Nobelpriset i litteratur den första tiden men håll noga utkik efter ett vagt leende hos läsaren. Det är nämligen din ersättning för nerlagt arbete eftersom du inte lär bli rik på annat sätt med denna sysselsättning! Skulle din omgivning tröttna på dina ständiga krav på att få recensera dina alster så ge inte upp om du verkligen tror på dig själv och dina möjligheter.

Lokaltidningarna, Föreningstidningarna och olika Klubbtidningar m.fl. tidskrifter publicerar säkert ditt material om det ser bra ut. De första åren jag skrev och speciellt då jag kände mig nöjd sprang jag upp på en metaforisk höjd och ropade att alla skulle komma för att läsa det jag skrivit om. Det gjorde de också men såg lite trötta och resignerade ut när de kom… de bläddrade slött igenom texten och började istället diskutera något helt annat. Alltså, välj dina opponenter med omsorg och var inte för påstridig. Min egen väg har varit lång och jag har en bra bit kvar. Så länge jag tycker det är roligt att skriva och läsaren tycker det är roligt att läsa kommer jag att fortsätta. Jag känner en viss tillfredställelse när jag får publicerat eller på annat sätt delgivit andra mina alster för det är min motor. Minsta beröm eller erkännande stärker självförtroendet och lusten att fortsätta skriva.

​