Välkommen

Du befinner dig på Tommy Persson's Hemsida
  www.tommystexter.se och jag hoppas du får en
  angenäm och intressant läsning

© Gäller för alla texter.

Sök på hemsidan:

 

KONTAKT/SYNPUNKTER  HEM   KÅSERIER  OM TOMMY   PERSONLIGT   JAKT/FISKE

 

 

Välkommen

Du befinner dig på Tommy Persson's Hemsida www.tommystexter.se och jag hoppas du får en angenäm och intressant läsning

© Gäller för alla texter.

Sök på hemsidan:

 

 

  

 

Välkommen

Du befinner dig på Tommy Persson's Hemsida www.tommystexter.se och jag hoppas du får en angenäm och intressant läsning

© Gäller för alla texter.

Sök på hemsidan:

 

 

  

Vad skall man med lokalsinne till?

Jag har ett dokumenterat dåligt lokalsinne och det finns det många jaktkamrater som kan intyga. Jag har åtskilliga gånger blivit avsläppt nära ett pass med tydliga instruktioner om riktning och avstånd till ett visst torn men lyckas alltför ofta likafullt gå fel. Men efter en stunds irrande finner jag som regel mitt torn och saken är ur världen för den gången. Kartor med en massa streck hit och dit ökar bara på känslan av att jag troligen går åt helt fel håll så de har jag ett ambivalent förhållande till. När det är kolmörkt kan det dröja en bra stund innan jag finner mitt torn eller överenskommen uppsamlingsplats, vilket naturligtvis resulterar i en viss oro. Jag kan höra jaktledarens röst inom mig "… och när du sedan skall tillbaka igen tar du samma väg…" Vaddå samma väg? Alla som varit ute på natten vet ju att det aldrig ser ut på samma sätt som när det är ljust. Vid sådana tillfällen skänker jag en tacksamhetens tanke på den förståndige och påhittige person som uppfann ficklampan.

En gång gick det emellertid inte så bra trots ficklampa. Det var älgjakt i Småland och vi skulle börja i gryningen med vaktjakt i torn för att försöka komma åt de morgonpigga djuren. Ivrig att visa mina färdigheter inom älgjakt (hade haft min jaktlicens i två år) begav jag mig ut mot ett avlägset torn flera timmar innan ljuset skulle tränga in i den urskogsliknande omgivningen. Jag hade tidigare snitslat en stig ut till tornet och med ficklampan till hjälp skulle jag säkert finna det. Misstag nr 1 var att jag snitslade för glest och därför irrade omkring ett tag i vanlig ordning. Misstag nr 2 var att batterierna i min ficklampa var gamla och på slutet liksom flämtade fram ett högst tveksamt ljus för att sedan helt dö ut! Eftersom jag tillika är mörkrädd (säkert nedärvt från någon tidig Homo sapiens vars gener var seglivade) så uppfattade jag situationen som något svårhanterlig.

Med stadigt stigande puls och svettiga handflator satte jag mig emellertid ner med ryggen mot ett träd för att vänta in det plötsligt så efterlängtade gryningsljuset. Tiden gick mycket långsamt och det var beckmörkt. Jag måste ha slumrat till efter ett tag då jag plötsligt vaknade upp med ett ryck. Jag både hörde och förnam älgen (eller älgarna) som på sitt sävliga sätt rörde sig i närområdet. Jag började hosta och harkla mig högt och tydligt och slog med en gren mot trädet för att påminna om min närvaro och slippa bli nertrampad. Det lyckades jag med till den grad att vi inte såg någon älg i den såten under resten av dagen! Hur nära den (de) var? I mitt uppjagade tillstånd kändes det som ett par meter men efter en klunk kaffe hos jaktkamraterna senare på dagen blev det förmodade avståndet något längre. Ljud hörs lång väg i en vindstilla skog på natten. När det hade blivit ljust framgick det med generande tydlighet att jag vandrat i en cirkel och stannat högst 30 meter från min bil! Sens moral för mörkrädda jägare med dåligt lokalsinne; Packa ner ett par reservbatterier i ryggsäcken!

Senast uppdaterad 2010-08-27

Senast uppdaterad 2010-08-27

Senast uppdaterad 2010-08-27