Välkommen

Du befinner dig på Tommy Persson's Hemsida
  www.tommystexter.se och jag hoppas du får en
  angenäm och intressant läsning

© Gäller för alla texter.

Sök på hemsidan:

 

KONTAKT/SYNPUNKTER  HEM   KÅSERIER  OM TOMMY   PERSONLIGT   JAKT/FISKE

 

 

Välkommen

Du befinner dig på Tommy Persson's Hemsida www.tommystexter.se och jag hoppas du får en angenäm och intressant läsning

© Gäller för alla texter.

Sök på hemsidan:

 

 

  

 

Välkommen

Du befinner dig på Tommy Persson's Hemsida www.tommystexter.se och jag hoppas du får en angenäm och intressant läsning

© Gäller för alla texter.

Sök på hemsidan:

 

 

  

Min första bock och lite om älgfrossa

Jag satt på ett av mina första pass i ett jakttorn mitt i Skåne. Förväntningarna inför jakten var höga och spänningen påverkade mig starkt. Det var perfekt väder med aningen av dimslöjor som dröjts sig kvar en stund efter att naturen så smått börjat vakna till liv. Jag satt mitt i händelsernas centrum där solljuset framgångsrikt kämpade mot mörkret och till slut skulle stå som härskare över en ny dag. I min omgivning började det formligen att sprudla av aktivitet från rovfågel, ekorre, skogsmus, småfågel och alla andra djur som Vår Herre valt oss att förvalta i vår skånska flora och fauna. Varje rörelse, varje ljud registrerade jag som ett potentiellt rådjur och i förlängningen en råbock. Efter två timmar på helspänn var jag helt slut. Det var den första säsongen med min jägarlicens. Jag höll licensen tryggt förvarad i en speciell påse som hindrade vatten och fukt att tränga in och förstöra det dyrbara dokumentet. Beviset på min manlighet och med vars hjälp jag för första gången av egen kraft skulle skaffa kött till min familjs överlevnad. En jägarinstinkt som legat och pyrt latent i ett oändligt antal generationer skulle slutligen blomma ut och inte bara skaffa mig kött utan också ära. Jag kunde redan se trofén hänga på en central plats i hemmet och andra jägare vallfärda dit för att avundsjukt beskåda resultatet av min nedärvda instinkt som jägare.


August-2005-024-2.jpgPlötsligt stod hon så bara där och jag förstod inte var hon kom ifrån! Jag hade ju varit så påpasslig och observant men trots det missade jag getens entré. Idag vet jag att rådjuren tillåter sig att poppa upp varhelst ifrån de funnit ly och lä om så helt nära jakttornet. Jag följde hennes graciösa och makliga gång då hon betade av det låga gräset i skogskanten. Efter en liten stund visade sig också ett kid och de kom närmare och närmare tornet där jag hade börjat få de första små omisskännliga tecknen på jaktens spänning. Adrenalinet började pumpa runt i kroppen på mig och i brist på utlopp i en fysisk reaktion började jag plötsligt att skaka okontrollerat. Det blev sannerligen inte bättre när bocken också visade sig! Den gick försiktigt steg för steg och spanade ut över fältet med ojämna mellanrum. Ibland tittade den upp efter att ha betat en 5-6 tuggor ibland redan efter 1-2 tuggor. Den var otroligt vaksam men mitt torn stod delvis gömt mellan träden så jag var väl skymd. Jag hade också handskar och ansiktsmask på mig för att vara så kamouflerad som möjligt. Här presenterade alltså naturen en familjeidyll för mig och det var meningen att jag skulle splittra den genom att skjuta familjens överhuvud.

Min jägarutbildning, mina vapenköp och all utrustning, alla träningsrundor på inskjutnings- och älgbanan skulle snart utmynna i ett crescendo; nämligen det dödande skottet. Och vad gör jag… jo jag sitter spänd som en fiolsträng i tornet och skakar som ett asplöv! I min iver att träffa rätt hade jag också 8 X förstoring på 40 m så jag kunde i princip räkna fästingarna i bockens päls. Skakningarna och den alldeles för höga förstoringen gjorde att bocken formligen for runt i kikarsiktet och jag kände mig oförmögen att avlossa något skott. Vilken katastrof!! Vilket nederlag och vilken otrolig frustration jag kände just då! Fenomenet beskrivs som älgfrossa och det kan av och till drabba både nya och mer erfarna jägare. Men vad visste jag om det? Någon information om detta fenomen och hur man skall tackla det fick jag inte lära mig under min utbildning till jägare. Efter några minuter, som kändes som en hel evighet, minskade skakningarna till en acceptabel nivå och efter att ha ändrat förstoringen till 3 X så gick skottet. Ett fullt godkänt lungskott skulle det visa sig! Jag får än idag älgfrossa även om det inte är speciellt ofta.

PA120066.JPG

Grunden för en bra och stabil vaktjakt har jag hämtat från övningsskytte på inskjutnings- och älgbanan. Känslan av att behärska mitt vapen gör mig mer avslappnad och då minskar risken att få älgfrossa. Det finns inget bättre medel mot osäkerhet än träning. Resultatet från jakten står i direkt proportion till den träning som man lagt ner på skjutbanan. För att undvika älgfrossa försöker jag sitta lugnt och avspänt med ryggen mot tornet och med bössan vilande på kanten. Jag sitter kvar i det läget även när det kommer fram djur men fokuserar på viltet, greppar om bössan och lägger avtryckarfingret ovanför varbygeln jämns med kolven. När så djuret kommit i läge för skott lyfter jag bössan, drar ner fingret och låter skottet gå omedelbart när hårkorset kommit upp och ligger rätt. Jag börjar alltså lågt och går uppåt. Inget omständligt siktande eller justerande som kan framkalla älgfrossa eller få mig ur balans. Jag skjuter givetvis med stöd oavsett avstånd och typ av vilt. Ovanstående fungerar bra för mig men var och en är sin egen lyckas smed och det gäller att finna den teknik som passar en själv bäst. Träna fram rätt teknik på skjutbanan och inte i skogen!

Senast uppdaterad 2010-08-27

Senast uppdaterad 2010-08-27

Senast uppdaterad 2010-08-27