Välkommen

Du befinner dig på Tommy Persson's Hemsida
  www.tommystexter.se och jag hoppas du får en
  angenäm och intressant läsning

© Gäller för alla texter.

Sök på hemsidan:

 

KONTAKT/SYNPUNKTER  HEM   KÅSERIER  OM TOMMY   PERSONLIGT   JAKT/FISKE

 

 

Välkommen

Du befinner dig på Tommy Persson's Hemsida www.tommystexter.se och jag hoppas du får en angenäm och intressant läsning

© Gäller för alla texter.

Sök på hemsidan:

 

 

  

 

Välkommen

Du befinner dig på Tommy Persson's Hemsida www.tommystexter.se och jag hoppas du får en angenäm och intressant läsning

© Gäller för alla texter.

Sök på hemsidan:

 

 

  

 

STÖDKÄPPEN med flera anekdoter

 

Parkinsons sjukdom är en kronisk och mycket komplex sjukdom som inte gör någon glad. Själv fick jag de första diffusa symptomen för ungefär 20 år sedan och har egentligen aldrig riktigt vant mig vid dess skiftande karaktär. När jag ser tillbaka finns det dock humoristiska inslag i eländet som är värda att lyftas fram. Som till exempel när jag var hos frisören och som vanligt fick en frisörschal runt axlarna. När så den kvinnliga frisören började klippa mig så fick jag plötsligt kraftiga skakningar i höger arm. Resultatet av detta blev att schalen viftade upp och ner och när den rödkindade frisörskan tog ett steg tillbaka fick jag bråttom att förklara situationen. I stolen vid sidan om satt en äldre gentleman som skrattade hjärtligt åt situationen!

 

Då jag med tiden började gå lite ostadigt köpte jag mig en vikbar stödkäpp att användas vid behov.  Tidigare kunde jag promenera obehindrat till vart jag nu skulle men kunde så plötsligt få problem på hemvägen. Jag släpade således med mig käppen vart jag gick… för säkerhets skull. Före käppens ankomst kunde jag ibland ”vänta ut” problemet men andra gånger fick jag ringa efter taxi, barn eller svärson (vad gjorde man före mobilens intåg?) som tålmodigt hämtade mig med bil. Jag har numera också ett par stavar som jag använder vid längre sträckor. En klar bonus med dessa hjälpmedel är att man slipper dömas som onykter. Var jag hädanefter än kom så öppnades dörrar, stolar sattes fram och folk hjälpte mig på med jackan samt såg i gemen gladare och vänligare ut.

 

En gång fick jag ett stopp på väg ut från en matbutik och var oförmögen att flytta fötterna. En dam kom fram och frågade om hon kunde hjälpa till med något. ”Ja tack” svarade jag. ”Ge mig en lätt knuff i ryggen så löser det sig nog.” Det hjälpte med knuffen och en förvånad dam kunde se mig käckt stappla vidare mot nya utmaningar!

 

Jag var med min äldsta dotter och hämtade mitt 3-åriga barnbarn Viggo Valdemar på dagis en gång. Alla barnen samlades runt mig och frågade saker som varför jag gick med käpp och varför jag var så böjd i ryggen mm. Frågor som bara barn kan ställa på ett naturligt och rakt sätt. Jag förklarade sakernas tillstånd på en rimlig nivå och då hördes plötsligt mitt barnbarns röst tydligt och klart över alla de andras ”Det här är min morfar!” Han var mäkta stolt över att kunna visa upp mig och vilken morfar blir inte rörd över dylikt?

 

Att man med tiden blir medveten om en viss intellektuell oskärpa kan också ha sina poäng. Som när jag stod utanför dörren till min lägenhet och tålmodigt men förgäves tryckte på min elektroniska bilnyckel för att låsa upp. Eller när jag ringde till en tidning och klagade på att man annonserat ett TV-program om rymden men istället visades ett familjeprogram. Nu hör det till saken att jag är mycket intresserad av rymden, planeter, stjärnor mm så jag var lätt irriterad. En eloge till den tålmodige journalisten (eller vad hon nu var) som gravallvarligt förklarade att familjeprogrammet hette just så d.v.s. ”Big Bang Theory” och att det var en populär amerikansk komediserie som inte hade något med rymden att göra. Jag tror mitt samtal var stämningshöjande på hennes avdelning under resten av den dagen! En gång fick jag frågan vad jag fick tiden att gå med? ”Jo” svarade jag rappt. ”Jag ägnar mig en del åt sakleteri!” Vad i fridens namn är detta… stod att läsa i frågeställarens ansiktsutryck!! Jag förklarade att mycket tid kan gå åt till att återfinna nycklar, glasögon, plånbok, mobiltelefon, papper mm, mm. Att ha dåligt lokalsinne och bli av med sin kundvagn på Obs! är en annan höjdare och finns nogsamt återbeskrivet på min hemsida. Den där (rätteligen: de där stödkäpparna) orsakade mig ständiga problem. Jag hade nämnligen för vana att ställa den (de) både här och där när jag var ute på mina strövtåg. Mitt dåliga minne att gjorde att jag fick investera  i tre stödkäppa och placera dessa strategiskt vid halldörren, i toalettrummet och på elmoppen.

 

Ett sätt att stå ut med diverse defekter är att milt överdriva dessa och ge dem en humoristisk ådra. Endast med humor kan vi få kraft att tackla vardagens små bekymmer och jag hoppa att mina artiklar i viss mån varit Er behjälpliga med detta.  ”Humorores necesse est” är mitt egenhändiga påhittade valspråk och det är gångbart över hela världen.

 

Senast uppdaterad 2016-03-21

Senast uppdaterad 2016-03-21

Senast uppdaterad 2016-03-21